För när allt kommer i kring så spelar det ju inte så stor roll hur det är på jobbet, eller om man har ont någonstans…bara dom mår bra och allt det här trixande och fixande är ju helt underbart att man får göra. Visst vill man ha lugn och ro i sitt liv och ett flöde som strömmar på….men riktigt så kommer det aldrig att vara om man har skaffat barn. För det kommer alltid att finns små barn med ”små bekymmer” och stora barn med ”stora bekymmer” och det är det som är livet. Om man hela tiden motarbetar detta med anledningen att det skall vara på ett visst sätt tror jag att man gör det jobbigare för sig själv än vad man behöver ha det.

Om det sedan handlar om skolproblem, träningar, tappade ”sugar”, sliten självkänsla eller deras hälsa så finns vi ju där och kastar oss många gånger in i striderna och vi är beredda att slåss med vårat liv som insats för deras skull och så kommer det ju alltid att vara. Så det är ingen ide´att sucka över vardagen och de liv vi valt när vi skaffade barn, även om vi då inte kunde föreställa oss vilken resa vi gett oss in på….och det är tur man mognar och växer som människa hela tiden för det här är ju den häftigaste resan man någonsin kommer att få göra.

Någon sa något klokt, något så klokt att det fastnar i mitt huvud och sitter där tills jag gör något av det. Det är sådant man bör tänka på varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund av dygnets alla timmar. Ordspråket säger att tiden går fort när man har roligt…men faktum är att tiden går lika fort fast man har tråkigt. Jag vill att det skall bli mitt nya sätt att leva…oavsett om man ger tid till någon annan eller sig själv.

Tid är något som uppskattas av sina barn när man kastar sig på golvet framför Legohögen, snörar på sig skridskorna eller helt enkelt lyssnar och torkar tårarna över allt det svåra i livet.

Tid är något som uppskattas av våra gamla när de får berätta om Sin tid.

Tid tillsammans med sin älskare och livskamrat, den där glimten när man blir sedd och någon ger sig tid att lyssna på hur dagen har varit när man ställt frågan.

Tid tillsammans med väninnan att skratta så man kiknar, gråta så man hulkar och bara ge sin tid till att bara vara där när det behövs och när det inte behövs.

Tid till sig själv, som nog är det svåraste, att få ge tid till sig själv utan att ha dåligt samvete, tid till det som bara man själv gillar och växer av.

Men att Tid är underskattat är helt klart….det är verkligen det finaste man kan ge till någon annan människa. En annan klok kvinna sa oxå till mig: Först när någonannas tid är slut inser man hur viktig tiden var som man inte gav….

Det säger ju allt…… dags att sätta det överst på min livslevnadshylla tillsammans med:

Behandla andra som du vill bli behandlad själv

….där kan dom samsas och så är det upp till mig resten.

Perfekt nyårslöfte resten av livet medans tiden springer brevid.

http://www.tv.nu/p/11122812001310tv4–p

Det som har slagit mig dock är att jag kommit underfund med att det nog är en man med huvudet på skaft, nog så upphetsande så, men han har inte kommit dit han är idag på en räkmacka har jag förstått bara genom att läsa hans inlägg från igår, där han bjuder på ett utdrag ur sin bok ”En flickfotografs bekännelser”. Den här nyfikenheten resulterar i att jag blir tvungen att läsa hans bok om hur hans liv igentligen sett ut…..från gratis-avlönad golvsopare till fotografproffsig entrepenör.

Han väcker min nyfikenhet…..måste stilla den,

http://www.beingbingo.se/izabella-scorupco

Sedan släpps man i förtid då återfallsrisken är låg??? Tanken som slår en då att hur kan den vara det när man haft sinnet i behåll?? och mördat en annan människa.

När det sedan visar sig under utslussningsperioden att personen ifråga redan då börjar begå brott så blir han ändå släppt som planerat och fortsätter att begå brott.

Så innan han hamnar bakom lås och bom så hinner han med att förstöra en 12-årings liv genom att våldta henne under knivhot.

Hur i hela helvete kan detta hända och vilka huvuden skall rulla, för några skall stå ansvariga för att den här människan släpps ut bland vanliga hederliga medborgare, bland våra barn.

Hur kan någon tycka att den här människan förtjänar sin frihet, själv tycker jag att friheten är förbrukad för länge sedan. Man undrar när han kommer ut igen? För det lär väl säkert finnas någon som tycker att hans liv är värt så mycket att även om han har förbrukat hitills två så skall han väl få en chans till.

Jag skäms över att vara svensk i ett Svenskt rättsystem.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14070262.ab

Vabbdagar blandas med arbetsdagar som är fulla med funderingar om framtiden…om lillebrors mage och storebrors rygg självklart, men även om mig själv…

Vad jag skall fylla mitt nästa år med?! Man kommer alltid till en magisk gräns när det börjar närma sig nytt år och funderingarna blir vanligare ju äldre man blir. Förra året den här tiden fann jag en ”ny” vän som fick mig att stålsätta mig och våga hoppa på bugg-tåget, och oj vilket roligt dans år jag haft och planen för fortsättningen är redan klar då jag redan fått klartecken från min vän att vi fortsätter efter jul

Man och hustrulivet då…jag vi har väl gjort så gått vi kunnat för att hitta vuxentid det här året och har nog fått mer än tidigare år vilket säkert har med att killarna blir äldre att göra, men å andra sidan hungrar man inte lika mycket efter det då dom nu är större. Sedan ger det inte någon ro att lämna bort lillebror med vetskapen om att det kan sluta i en mardrömskväll både för barnvakt och lillebror själv. Det är inte värt all vuxentid i världen att utsätta sig själv eller någon annan för det. Vår tid kommer!

Yrkeslivet har väl under året gått upp och ner, då marknaden gjort detsamma vilket betyder fullt ös ibland och stiltje ibland. Något jag verkligen saknar i mitt jobb är dock fler arbetskamrater att passa ihop med vilket oxå skulle resultera i mer fart, vilket jag gillar. Funderingar snurrar på vad man skulle göra för något om man skulle byta jobb…skall man byta någon gång så är det väl nu innan man blir för mycket till åren

Jag hoppas att nästa år kommer med förändringar till ett lättsammare år och som inte har med sig så mycken smärta och huvudbry i bagaget……jag tycker att min familj förtjänar det.

Men det som slog mig när jag gick där i min ensamhet var att vad gör alla dessa människor innanför sina dörrar. Varför är dom hemma en fredag morgon kl 9:00?? Är många arbetslösa?  En del är såklart pensionärer och har all rätt att ligga och dra sig en stund extra, om det är det dom gör Somliga ligger väl hemma i ”flunsan” eller någon annan åkomma….men väldigt många verkar ha en bil hemma och för mig känns det då som att någon är hemma.

Några ”hurtbullar” cyklar väl till sina arbeten och men hur som helst har väldigt många en bil hemma på garageuppfarten och liven pågår som bäst där innanför dörrarna. Jag vet inte hur brevbärarna, känner men för mig har det alltid varit förknippat med positivitet när brevbäraren kommer, men jag känner mig som en ”smygare”, kanske en skurk….jag är iallafall ute och gör något fult som man inte får göra känns det som.. Märkligt!!

Jag är stolt över det jag lägger i brevlådorna, jag har tillverkat det själv och det är ett bra budskap, framförallt så lägger jag det i människors lådor för deras skull….oxå

Men jag önskar att inte så många var hemma…eller iallafall att det inte stod så många bilar på garageuppfarten när jag är ute och tassar

Det mest energikrävande är barnens hälsa som just nu inte känns så där på topp direkt. Vi har en storebror med stora smärtor i b la ryggen som han går och får behandling för och skall få diverse hjälpmedel i skolan för att underlätta, och så har vi du lillebrors mage som är på konstant utredning och närmast (läs imorgon) skall träffa en dietist för att än en gång börja tillföra livsmedel under kontrollerade former och med stöd av dietisten. Jag önskar så att killarna fick må bra under en lång period nu, dom och vi skulle verkligen behöva det. Att få läka som familj.

Annars är det mycket galna upptåg på gång så man kommer att få chansen att klä upp sig mer än en gång och bara vara kvinna oxå

Värme, glädje, eftertänksamhet, stöd, sorg, minnen……ja listan kan nog göras lång.

Tanken slår mig att kvinnors bröst tar stor plats. Med all rätt

Dom är omtyckta av våra små avkommor som många gånger får sin bästa maträtt från dom.

Dom är omtyckta av våra män

Dom är något vi kvinnor många gånger är stolta över. Vi köper snygga fodral till dom, men släpper lös dom till kvällen.

Dom fyller sådan mångsidig och stor funktion…..för så många…och ändå finns det en hemsk sjukdom som kan starta just i brösten och ta vidare fart i kroppen. Det finns dom som av ärftliga själ opererar bort dom för att risken är så stor procentuellt att just dom skall drabbas av bröstcancer.

I stort sett alla känner någon eller känner till någon som drabbats….någon nära eller på håll, så även jag.

Lika lite som man tror att man själv skall drabbas så finns inte tanken där att man skulle hamna nära någon som fick beskedet, som fick gå igenom behandlingen, vänta och vänta……på dagen då det fantastiska beskedet kommer efter 5 år att det faktiskt finns dom som blir friskförklarade….för det är det sista man tror när man står strax utanför strålningsrummet och väntar på att en vän, kvinna skall bli klar.

Det är underbart att våra älskade bröst få ta plats….för det bidrar till att så många fler får det där positiva beskedet.

Förnedrande, med viss smärta och otroligt obehagligt.

När jag stod  i den lilla kuren med min egen tröja framför mig som ett skynke och väntade i 10 minuter försökte jag styra in mina tankar på att detta i allafall är bättre än de andra sakerna??? Behöver jag säga att jag inte lyckades speciellt bra.

Dessutom lyckades jag hamna hos en nyanställd som jobbade under övervakning….och det är ju bra att man kan vara behjälplig….eller NOT.

Man skall stå på ett helt obegripligt sätt, vriden åt något håll som inte finns……-Och så komprimerar vi!

Där kommer dom orden man väntat på….nu skall man stå stilla tills dom tycker att man (läs dom) är tillräckligt platta…gahhhh. Sedan skall kortet också tas……

Jag vet att detta är för en god saks skull och att det räddar liv, men just där och då hjälper det faktiskt inte .

Jag undrar om jag skulle klara av att en man genomförde denna undersökning på mig, jag tror faktiskt inte det, då det känns som ett övergrepp trots att en kvinna med alldeles egna bröst gör detta.

Märkligt det här!