Tåget

Jag satt på tåget…ensam, för första gången i mitt liv. Det var många människor som åkte med sällskap, men även förvånandsvärt  många som åkte ensamma. Det hade jag aldrig upptäckt om jag inte  åkt ensam själv.

En del var på väg till, eller kanske hem, från jobbet, en del skulle säkert shoppa….andra på anställningsintervju eller träffa älskaren/älskarinnan…. Vad vet jag?! Alla var vi på väg åt samma håll men med olika mål.

En del pratade jobb helt ohämmat med varandra…högt och med väldig pondus. En del satt ensamma med datorn uppslagen och tryckte febrilt på tangenterna medans andra satt med blicken långt ut över fälten utanför som ständigt ändrade färg och form i en rasande fart.

En kvinna sluter sina ögon och jag funderar vad som rör sig i hennes huvud…..eller tänker hon inte alls, utan passar på att ta en tupplur innan hon landar i hemmet med allt vad det innebär.

Någon har lurar i öronen…..ljudbok?, musik?

Allting känns väldigt tyst och anonymt till kondutören kommer och sliter sönder tystnaden.

Precis innan han kom funderade jag på vad som skulle hända om jag ställde mig upp och sa åt alla i min vagn att nu leker vi charader eller sjunger någonting  så blir resan både roligare och går fortare än alla världens tåg tillsammans.

Jag önskar att jag vågade göra det även om resultatet med all säkerhet skulle bli att jag sjöng själv och fick sätta mig ner igen. Men jag hade säkert förgyllt någons hemresa….på något sätt….eller inte

Någon gång skall jag göra det