Jag fick ett telefonsamtal från vårat HK i Stockholm. Dom frågande om jag kunde tänka mig att vara med på en workshop för att dom är på gång att göra om vår plattform som vi jobbar ifrån. Den skall bytas ut, göras om och morderniseras…..jag helt enkelt stöpas om i helt ny tappning. Vi skulle totalt vara 8-10 personer, två assistenter och några mäklare och vår It avd, Marknadsavd. & projektledare för det här.
Då hade mitt namn kommit upp sa hon som ringde??? Från vart då ville jag ju fråga…..men blev stum. Hon frågade om jag skulle kunna tänka mig att vara med och jag svarade väl aningen förvirrad att det kunde jag väl…. Bra sa hon, jag har redan stämmt av det med din chef och det är ok med honom.
Så nu när det närmar sig kommer den dålig självkänslan och knackar en på axeln och undrar vad jag skall göra där?, Vad kan jag tillföra? Jag klickar runt på första sidan, letar efter bra saker och mindre bra saker och både min kritiska och positiva sida jobbar för högtryck och jag hittar…….varken det ena eller andra.
Tänk vad lite det behövs för att självförtoendet skall sättas på prov och hjärnspökena skall ta över, så jag bestämde mig för att släppa alla tankar och ta det för vad det är/blir.
Då kom nästa huvudbry… Jag har ju det sämsta lokalsinnet i hela världen och min man brukar säga att han är glad för varje dag jag kommer hem
Ja menar hur fel kan det bli….
Bil till stationen = hittar lätt
Tåg till Stockholms centralstation= Hur många gånger har man inte åkt dit, massor (dock aldrig själv)
Taxi ut till Liljeholmen= Det lär väl vara taxichaufförens jobb att hitta dit bara jag har adressen
Sedan samma sak hem fast tvärtom….hur fel kan det bli???
Massor!!!!!!!
Jag skulle lätt kunna gå på fel tåg eller inte varför fel perong.
Missa tåg, men det är klart att det går väl fler.
Säga fel adress till taxichaffören, men det går ju att ta en ny.
Men det känns som om det är huvudsaken att jag kommer dit i tid…hem kommer man alltid.
Nu låter det här väldigt konstigt för er som gör det här i tid och otid, men dom som känner mig väl vet att detta kan bli en väldigt märklig och annorlunda dag.
Men vem har sagt att den ena dagen skall vara den andra lik

Inlagd av LenaH 2011/09/01 kl. 21:18
Det kommer gå finfint! Absolut finfint! Tänk när jag tog mig hem från Åre en vinter. Helt själv och med en jädrans massa tågbyten och bussar. Jag minns det knappt så uppskruvad måste jag ha varit. När jag åkte hit ner den andra gången, var tåget jag åkte med försenat, så vi missade anslutningen i Herrljunga och fick invänta buss och jag hade noll koll. Men till Lysekil kom jag *haha*. Du växer på det här, systeryster! Kram!
Inlagd av Veronica 2011/09/04 kl. 18:14
Ge järnet gumsan! Detta fixar du galant!!! KRAM